Tänk positivt!
Skrev den här texten i gymnasiet!
När jag vaknade i morse kände jag mig på dåligt humör. Men det var jag bara glad över. Det visade ju att jag hade känslor. Sedan tog jag barnsalva i stället för tandkräm på tandborsten. Även den bästa kan göra fel, tänkte jag och kände mig djupt tacksam över den insikten. När jag öppnade kylskåpet föll ett mjölkpaket ut och stänkte ner mina skor och byxor. Jag intalade mig att det gav fin lyster åt lädret och byxorna hade jag ändå tänkt att byta. Frukostkaffet kokade över och fick mig att tänka på att kaffe faktiskt är ett gift.
Just när jag slagit igen ytterdörren upptäckte jag att jag hade glömt nycklarna. - Den stunden den sorgen, tänkte jag då. Just nu behöver jag inte bryta mig in, jag ska ju ändå till jobbet. Att de nya byxorna fastnade i cykelkedjan och att jag körde rakt in i grannens häck, spelade egentligen ingen roll. - Tur att det inte var ännu dyrare byxor mumlade jag glatt.
På jobbet tog jag in kaffet till bordet och råkade spilla ut det mesta på kvartalsrapporten. Det kunde varit värre slog det mig. Det hade tagit mig två veckor att skriva rapporten, det kunde lika gärna tagit tre veckor. Och förresten hade jag ändå tänkt att arbeta om den.
Till lunch åt jag en nyttig råkosttallrik och bet av en tand på en hård morot. Just den tanden hade ändå alltid varit lite sned, så jag bad tandläkaren dra ut hela rasket. - Lika bra, nu kan man inte få hål i den tänkte jag och kände mig uppåt.
På hemvägen skulle jag ta ut pengar, men mitt kort försvann i bankomaten och kom inte ut igen. Nåja, de pengarna hade man ändå bara gjort av med. Låssmeden kostade bara 300 kronor och explosionen när jag slog på TV:n blev inte särskilt kraftig. Nu kan jag skaffa text-TV och omtapetseringen blir äntligen av. Så bra! - Det är fint att tänka positivt tänkte jag och kastade mig i sängen så att ena foten bröts. Tur att telefonen stod så nära sängen, så att jag slapp resa mig upp för att ringa ambulansen... :)
När jag vaknade i morse kände jag mig på dåligt humör. Men det var jag bara glad över. Det visade ju att jag hade känslor. Sedan tog jag barnsalva i stället för tandkräm på tandborsten. Även den bästa kan göra fel, tänkte jag och kände mig djupt tacksam över den insikten. När jag öppnade kylskåpet föll ett mjölkpaket ut och stänkte ner mina skor och byxor. Jag intalade mig att det gav fin lyster åt lädret och byxorna hade jag ändå tänkt att byta. Frukostkaffet kokade över och fick mig att tänka på att kaffe faktiskt är ett gift.
Just när jag slagit igen ytterdörren upptäckte jag att jag hade glömt nycklarna. - Den stunden den sorgen, tänkte jag då. Just nu behöver jag inte bryta mig in, jag ska ju ändå till jobbet. Att de nya byxorna fastnade i cykelkedjan och att jag körde rakt in i grannens häck, spelade egentligen ingen roll. - Tur att det inte var ännu dyrare byxor mumlade jag glatt.
På jobbet tog jag in kaffet till bordet och råkade spilla ut det mesta på kvartalsrapporten. Det kunde varit värre slog det mig. Det hade tagit mig två veckor att skriva rapporten, det kunde lika gärna tagit tre veckor. Och förresten hade jag ändå tänkt att arbeta om den.
Till lunch åt jag en nyttig råkosttallrik och bet av en tand på en hård morot. Just den tanden hade ändå alltid varit lite sned, så jag bad tandläkaren dra ut hela rasket. - Lika bra, nu kan man inte få hål i den tänkte jag och kände mig uppåt.
På hemvägen skulle jag ta ut pengar, men mitt kort försvann i bankomaten och kom inte ut igen. Nåja, de pengarna hade man ändå bara gjort av med. Låssmeden kostade bara 300 kronor och explosionen när jag slog på TV:n blev inte särskilt kraftig. Nu kan jag skaffa text-TV och omtapetseringen blir äntligen av. Så bra! - Det är fint att tänka positivt tänkte jag och kastade mig i sängen så att ena foten bröts. Tur att telefonen stod så nära sängen, så att jag slapp resa mig upp för att ringa ambulansen... :)
Som på en räkmacka...
...kunde man glida igenom Matte A, sa Conny, min gamla mattelärare. Räkmackor i sig är faktiskt rätt så goda (speciellt efter att man har proppat i sig cirkus 1 liter glass). Någonting annat som också är gott, det är vaniljmunkarna, som finns på bageriet, breve tunnelbanan i Kärrtorp. Om 3 veckor, borde man få räknas som stammis (om jag inte redan gör det). Appropå stammisar, såna finns det gott om på den mataffären där jag jobbar. En snubbe, han betalar alltid med sitt kort, men han har ingen kod. Hans personnummer kan jag utantill nu. Det sägs ju att kunden alltid har rätt, men vad gör man om kunden verkligen har fel? Ja menar, jag bevisar ju alltid att jag har rätt och då blir kunden tyst och går därifrån. Det är en skön känsla, att lixom få sista ordet. En annan skön känsla var när jag fick 10 rätt av 11 på det där matteprovet. Han har nog rätt i det där med räkmackorna. Det gäller bara att se upp för majjonäsen, så man inte halkar åt fel håll.
En riktigt händelserik kväll...
Jag har upplevt ännu en spännande kväll själv här i hooden och då går det såhär... dessutom har jag sorterat alla mina kryddburkar i bokstavsordning!
Såhär skulle jag iaf och monsterhunden se ut om vi bodde i Springfield.
klicka in på www.simpsonizeme.com och gör din egen!
Björn, vilken man!
Värsta rip-offen!
Hejhej!
Min största inspirationskälla L har ett så bra intro på sin blogg så jag gör en rip-off på hennes text, för vi lever lixom i samma situation... På min egen begäran så skapar jag denna blogg (jag har verkligen svurit guds förbannat mycke på att ALDRIG starta en blogg) men here we go! Jag och min djävulshund bor i en nybyggd skokartong som jag kallar hem. Jag har enorma lån som jag tagit för att ha råd med min nybyggda skokartong och jag har ett tragiskt jobb som jag tagit för att kunna få ett lån för att kunna köpa min skokartong. De e lite av en ond cirkel som varje dag tar mig från mitt hem till jobbet och sedan tillbaka igen. (Tycker du att detta låter kul så föreslår jag att du också köper 33 kvadrat och tar ett jobb med kassa arbetstider på din lokala matvaruaffär) Och tack vare mina fantastiska arbetstider (eftermiddagar till kväll VARJE dag) så har jag inte ett så värst socialt liv, förutom dom dagarna som N orkar gå ut med mig på lokala puben här i centan! Har många gånger funderat på att gå själv ner till puben, men så lågt har jag inte sjunkit ännu. Kanske om några veckor... Sist vi va där hade vi säkert 5-6 friare var, så skulle jag tröttna på singellivet så vet jag vart jag ska bege mig... Nu ska jag försöka avsluta det här inlägget på ett snyggt sätt, knyta ihop säcken lixom!
Kvitto på det?
Min största inspirationskälla L har ett så bra intro på sin blogg så jag gör en rip-off på hennes text, för vi lever lixom i samma situation... På min egen begäran så skapar jag denna blogg (jag har verkligen svurit guds förbannat mycke på att ALDRIG starta en blogg) men here we go! Jag och min djävulshund bor i en nybyggd skokartong som jag kallar hem. Jag har enorma lån som jag tagit för att ha råd med min nybyggda skokartong och jag har ett tragiskt jobb som jag tagit för att kunna få ett lån för att kunna köpa min skokartong. De e lite av en ond cirkel som varje dag tar mig från mitt hem till jobbet och sedan tillbaka igen. (Tycker du att detta låter kul så föreslår jag att du också köper 33 kvadrat och tar ett jobb med kassa arbetstider på din lokala matvaruaffär) Och tack vare mina fantastiska arbetstider (eftermiddagar till kväll VARJE dag) så har jag inte ett så värst socialt liv, förutom dom dagarna som N orkar gå ut med mig på lokala puben här i centan! Har många gånger funderat på att gå själv ner till puben, men så lågt har jag inte sjunkit ännu. Kanske om några veckor... Sist vi va där hade vi säkert 5-6 friare var, så skulle jag tröttna på singellivet så vet jag vart jag ska bege mig... Nu ska jag försöka avsluta det här inlägget på ett snyggt sätt, knyta ihop säcken lixom!
Kvitto på det?
